Det är mycket Daisy nu. Om du redan tröttnat, kom tillbaka om femton år. Det kommer säkert minska med hundrelaterade inlägg och bilder med tiden men just nu finns det inget annat i mitt trötta huvud. Hustrun skrattar och säger att jag beter mig exakt som en nybliven mor; aldrig utsövd, uppe och ränner på nätterna, pratar bara om nykomlingen, om kiss och om bajs, är helt förvirrad och halvt hjärndöd, försöker upprätthålla ett sken av hushållsarbetet, är klädd i träningsoverall hela dygnet, slarvar med duschandet, gått över till pulverkaffe, sitter fast i soffan under en sovande liten, torkar spyor och sniffar konstant efter lukten från en liten eller stor olycka. Sen kommer den lagvigda hem efter nyligen uppkommet övertidsarbete på det viktiga jobbet som betalar kalaset, leker lite med lilltjejen och under vad vi gjort hela dagen och varför jag inte förberett maten och gjort mig lite piffig.

Nä, det där om hustrun är inte helt sant. Det bara känns så. Lätt hänt efter tredje natten med fyra timmars upphackad sömn. Men jag är såååå lycklig, som de brukar säga.

Jag börjar bli smått orolig…

• Stannat uppe sent för att se våldsamma actionfilmer
• Snusat
• Prövat gräs
• Surfar på Internet
• Har betydligt äldre vänner på Facebook som hon aldrig träffat
• Vill ha en iPhone
• Börjat med kaffe
• Ska på blinddate med en äldre kille på lördag

OK, hon somnade efter förtexten, hon hittade en portionsprilla utomhus (det var inte min, jag lovar), hon testar allehanda saker man kan gör med en gräsmatta, hon lägger tassar och ibland huvudet på tangentbord och styrplattan på MacBooken (jag antar att det är varmt och luktar mig) ibland ger det spännande resultat på skärmen. QueenBat har skapat en Facebooksida åt henne, där samma nyheter som här publiceras men för en annan publik (vissa av dem är också hundar). Hon hoppar efter min iPhone när den piper, ringer eller används, hon käkade raskt upp nerramlade Nescafé-korn och på lördag ska hon få träffa en halvårig Boston-gosse – naturligtvis med förkläde!!!

• Jagat en humla
• Varit skräckblandat fascinerad av dammsugaren
• Varit skräckblandat fascinerad av golvmoppen
• Ställt sig utanför porten när hon vill gå in
• Hittat ett nytt gömställe under soffbordet
• Ätit (en tappad smula) ostkaka
• Accepterat en timme med halsband
• Anfallit och slagit ner en häst…

Har Daisy

• Bajsat utomhus!
• Ätit en grön (kärnfri) oliv
• Upptäckt att man kan hitta tuggpinnar under filten i buren
• Ogillat det turkosa glitterhalsbandet (jag förstår, men det medföljde)
• Somnat på mina fötter medan jag stod och fixade kaffe
• Vågat att själv gå in genom porten
• Somnat i buren!

Daisy har anlänt. 8.5 veckor, 30 cm och 1.9 kg, vaccinerad, chippad, avmaskad, av hyfsade DNA-testade HD-röntgade föräldrar.

Den fina blå Saaben höll hela vägen och parkerades utanför två inhägnader med ett dussin vuxna Bostonterrier. Snart nog fick DfbS flyttas eftersom gödseltraktorn skulle fram. Därefter var det fem minuters väntan på Ullaredskvinnan.

Hon kom, gick utan att säga mer än hej in i huset, kom ut och stoppade Barkhults Kelly i min famn. Sen var det avgjort. För syns skull kollade jag på tänder, tassar och lite varstans. Sp’roll, jag var såld och jycken var köpt.

Massor av papper att fylla i och skriva under, massor av råd som gick in genom ena örat medan världens sötaste valp slickade det andra ( det hörande). Vi åkte därifrån, mot kustmetropolen, och jag stannade noga varje kvart för att låta den lilla komma ut.

Redan efter andra pausen räknade unga fröken ut att den där luckan i taket på buren, där jag snällt stack ner handen för att lugnande gulla med henne – gick att öppna från insidan. Jag fick fullt upp med att snarast hitta en parkeringsficka men när vi äntligen stod still visade Daisy, som hon nu kommer att heta, att hon skulle ingenstans, eftersom hon slagit sig till ro i mitt knä. Vi fortsatte hem på det viset.

Sen dess har jag försökt följa alla fullständigt motstridiga råd jag fått, torkat både ditten och datten, sovit sammanlagt fyra timmar i natt, på golvet bredvid en bur som snabbt forcerades, med en valp i armhålan och gått ett tiotal varv runt huset.

Lyckan är svart-vit!

(OK, Brindle och vit, om man ska vara petig)

Som jag påpekat förr så är jag stofil nog att på fullaste allvar mena att shorts inom tätbebyggt område är en styggelse. Därför är det glädjande att se att jag får uppbackning av Sveriges ledande stil- respektive modeauktoriterer. Såväl Magdalena Ribbing som Camilla Thulin har fattat galoppen.

Och så var det med det.

Tillbaka efter två veckor. Hade bokat hus på den tyska Nordsjökusten, 50 meter från stranden. Att det visade sig faktiskt vara 72 meter spelade ingen större roll. Det som spelade roll var att konceptet “strand” för mig inkluderar tillgång till vatten. Här gränsade stranden för det mesta till en leråker där vattnet inte ens syntes vid horisonten. Var trettonde timme tittade det stora blå förbi innan det drog sig undan två timmar senare. Vad gjorde det, när vattnet inte ens nådde upp till badbyxorna när man gått en kvart utåt på lerbottnen? Det kallas tydligen tidvatten.

Det fick bli bassängbad, och det var desto bättre. Det fick bli sälstationer, havsmiljöcenter, och vallekplatser. Det fick bli det lokala mörka ölet och grillat. Det fick bli den lokala konsten. Det blev bra.

Till Paris, till Paris, ska vi rida på en gris. Fina blå Saaben rullade på och nådde den andra dagen Perefericen. Jag lovade mig själv för 30 år sedan att aldrig mer komma inom synhåll från Eiffeltornet. Jag minns verkligen inte varför. Det var nog ett utslag av anglofilisk frankofobi. Nu var jag tillbaka och det var helt OK. Priserna var hjärnskakande höga. Den öl som kostat 1€50 i butik och 3€80 på turistfällor i Tyskland kostade plötsligt 8€80 på ett ohippt café, Skor på 50% rea kostade mer än på normalpris i Sverige. Alltså ängnade jag mig åt att gå för långt. Enligt kartan har jag promenerat runt en femtedel av stan innanför ringleden.

Hem gick resan via Koblenz, i ett stilfullt borgarhotell som låg inklämt mellan Rhen och Tysklands mest trafikerade godsjärnväg. Järnvägen störde inte, desto mer var utsikten från panoramapoolen(!) superb, liksom betjäning och käk. Lika mycket som dit kan jag tänka mig att återvända till turisthålan Eckernförde på tyska Österjökusten nära danska gränsen, där vattnet fanns kvar vid stranden dygnet runt och all världens kök fanns på bekvämt gångavstånd runt en larvigt pittoresk segelskeppshamn.

Den fina blå Saaben gjorde smått otroligt nog sitt jobb. Det var faktiskt bara tio mil kvar på Europaturnén som ett obehagligt flärpande missljud hördes så länge man inte accelererade, och det kan man tyvärr inte göra för evigt. Jag orkar knappt bli upprörd längre. Tid är bokad på Smålands Motorcentrum, våra vänner och beskydddare, på måndag.

Och nu över till huvudnyheten. Daisy är paxad och hämtas nästa måndag, om fina blå Saaben vill och det inte är något synbart fel på bostonterriervalpen.

En rubrik i dagens Barometern fångade mitt öga:

Hon har avslutat en utbildning

Eh, är det verkligen en nyhet? Utan att läsa texten börjar jag fundera. Det kanske är värt att rapportera trots allt, beroende på hur man förväntas betona orden?

• Hon har avslutat en utbildning
• Hon har avslutat en utbildning
• Hon har avslutat en utbildning
• Hon har avslutat en utbildning
• Hon har avslutat en utbildning
• Hon har avslutat en utbildning

Inför risken att bli gruvligt besviken av att läsa själva artikel stoppar jag tidningen i returpapperskassen och glider ut i sommaren.

Eftersom vi varken fått igång uppdateringar av the Ivolution™ via mejl eller iPhone-app så får det bli ett sändningsuppehåll nu på cirka två veckor. Vad som händer efter det är som vanligt ett komplett mysterium, inte minst för mig.

Ha’re!