Jag vadar genom ett 60-tal som inte var mitt. Snart ett halvsekel senare försöker jag göra ett bokslut över männen som tillsammans i mycket utgjorde fonden till min populärkulturellt realpolitiska uppväxtbiotop.

• J Edgar hette Hoover i efternamn och hann arbeta under och utpressa 8 presidenter innan Nixon satte hårt mot hårt. Clintan regisserade och DeCaprio fick äntligen göra en roll som inte bygger på att han är söt.
• Hoffa, mannen som handgripligen försvann. Hans försvinnande var lika legendomspunnet som Betty Pages och lika mystiskt som Marilyn Monroes och JFKs död. Danny DeVito regisserade, inte helt oävet, men han lyckas inte få Nicholson att spela någon annan än Nicholson. Men det behövs det en Kubrik för att nästan åstadkomma.

Sen fanns det några till som jag aldrig hann fatta, men vars eko levde långt in i Slättgårdsskolans mörka korridorer.

• Joseph McCarthy finns det ingen film om. Än. Jag har för mig att jag läst att en är på väg och det vore på tiden. Luckan har varit tom sen TV-filmen Rear Gunner Joe. Namnet anspelade på att kommunistjägaren felaktigt påstått sig varit akterskytt på amerikanskt bombflyg under andra världskriget.
• JFK tre bokstäver som till slut bara var en flygplats. Oliver Stone vs. Warren-kommissionen i jakten på en konspiration som han aldrig lyckas fånga.
• Thirteen Days handlar om de 13 dagar som Kuba-krisen varade, en av de tre tillfällen när världen stod på gränsen till det obegränsade kärnvapenkriget. Den har jag inte sett än, men det känns oroväckande att mannen som dansar med vargar, Kevin Costner tillåts vara med även här.

Gubbar, gubbar, gubbar. Känns som den enda kvinnan som kunde rymmas i tidsbubblan vore Marilyn Monroe. Man behöver inte ha läst 30 hp Genusvetenskap för att se varför hon inte platsar i ligan.

Verklighetens Mad Men var troligen aldrig så charmiga som de framstår på svarta skärmen. Men i rekonstruktionen fick de i alla fall  snygga kostymer, blanka dollargrin och stenhårda repliker (utom Robert Kennedy).

När hungern är stor och kassan tryter kan du lita på Dan. Killen hela Dan. Vi får inte veta var han kommit över cirka 15 säckar prima raggmunksmix, men det råder ingen tvekan om att 12,5 gram mix är allt som behövs för en Ragge. Den duger sedan fint till att föda upp både studenter och andra djur liksom som bete för jakt på vildsvin. Dit räknas inte studenter, inte ens polisstudenterna i Växjö. Den som slår till, och om den tar rubbet alltså har 24000 Ragger att vända, har att konsumera en miljon kalorier på ett halvår. Det går. Med envishet kommer man långt. Så långt som att köparen/konsumenten kan räkna med att ha gått upp 83 kilo till jul – utan hänsyn tagen till rårörda lingon eller skirat smör. Men, såna tillbehör liksom allt den därpå följande julen tarvar, litar jag på att Dan, basnäringens Khaggoshi kan tillhandahålla. Jag menar, vem kan ge dig vad du behöver och förtjänar, för under 6,25 öre/Ragge?

Ofta klarar jag av att styra undan från dagspolitiken. Det tenderar lätt att bli som att skjuta fisk i en tunna. Men likväl och utan övriga värderingar (jo, tjena) kan jag inte undanhålla dig denna bild. Det synes mig som att en av männen eventuellt inte deltar i firandet med samma varma glädje som de övriga inbjudna.

Det finns de som tror att inget händer i en liten stad, att här saknas initiativ och stake. De har fel. Här händer massor av skoj, enligt lokalpressen.

När vi går den långa promenaden, den som leder oss över den jättelika ödetomten där kinesiska handelsmän skulle berika sig själva och den lilla blåögda staden och där det enda som nu står upp är några sönderslagna orientinspirerade ljusstolpar bland grushögar och betongvägar utan början och slut, så ligger det en boll.

Bollen ligger intill en stenmur. Det heter stenmur här nere. Jag trodde såna var prydligt sammanfogade med murbruk med raka lodräta väggar. Här nere hade de inget murbruk men desto mer sten. Alltså är stenmur här beteckningen på en avlång hög med väldigt mycket sten. Intill en sån ligger en boll.

Bollen gör ett försök att se ut som en fotboll från den tid när fotbollar var hopsydda av många pentagoner. Pentagoner av skinn som jag tror kom från svin. Den här bollen är inte gjord av skinn, från svin, och pentagonerna är tryckta på plasten, som nog är gjord av olja, som är gjord av dinosaurier. Så brukar vi säga i alla fall och pentagoner är en bra ord för femhörningar eller femkanter om det nu är nån skillnad.

Ingenting av allt det här spelar någon roll för Daisy. Hon bryr sig inte om offsideregeln, Zlatan på gatan, Hedman och knarket eller ens George Bests skägg. Hon är inte ens intresserad av att, som förväntat knuffa igång bollen och sedan jaga den med husse hängande vilt i kopplet efter. Det ger hon inte ett piss för. Hon ställer sig så högt på tå som bakbenen kan komma, backar upp mot bollen och befläckar den med fulländad precision. Hon gör det varje gång vi passerar bollen och än har ingen unge frestats att ta med den hem. Under tiden misstänker jag att jag bevittnat den första klotformade lyktstolpen. Som kinesernas, fast deras var mer klossformade.

Det var Queen Bat som gav mig disketten. Jag kanske inte var bakis men fem timmar senare var illamåendet, darrningarna, kramperna och korsseende akuta. Jag ville bara ha mer. De närmaste veckorna avstannade allt lönearbete eftersom jag bara hade persondator på jobbet. I stället blev jag tjenis med nattvakten som tittade förbi varje natt strax efter midnatt.

Disketten hade innehållit Wolfenstein 3D. Det var det första spelet där man såg tillvaron ur spelfigurens ögon, komplett med ett allt kraftigare vapen mitt i synfältet. Upplägget var enkelt. Hitta och döda varenda tysk, hitta och töm varenda lönnkammare, hitta utgången och försök att göra det på rekordtid. Men först och främst, överlev. De elaka tyskarna, som även de blev allt tyngre beväpnade, hade nämligen ingen lust att dö. Längst ner på nionde våningen, tionde om man räknade lönnvåningen, väntade till slut den värsta av de värsta, en mustaschprydd herre i brun uniform och med dubbla kulsprutor. Här dog man minst femtio gånger innan man med gränslös besvikelse var klar och kastades ut.

Igår var det 20 år sedan. Sedan dess har iden med det personliga synfältet, de allt elakare motståndarna och den avslutande bossen, som arga gubben kallas, blivit standard för hur adrenalinpumpande datorspel ska byggas. Genom åren har jag troligen dödat 10000-tals mer eller mindre mänskliga motståndare, många av dem glädjande nog styra av en annan allt mer frustrerad människa. För att reta prutten ur tonåringarna i andra ändan av Internet spelade jag dessutom i många år under namnet Esther Williams. Att bli dödad av en tjej är väl värst av allt.

Nu finns orginalversionen av Wolfenstein att gratis spela direkt i din webbläsare och, för att citera Duke Nukem, den bästa av alla spelkaraktärer;

– “Cum get sum!”

Det var fest här nere. Det blev inte så kul när ett 20-tal maskerade män slog sönder löst och fast. Det hela är osmakligt, vidrigt och, när nu 17 män sitter häktade, inte utan vissa tragikomiska detaljer. Så beklagar jag verkligen och förstår tyvärr alltför väl varför någon måste uttrycka sig så här:
www.barometern.se/nyheter/kalmar/(3263222).gm
(nä, det blir ingen klickbar länk till sajter som listar ens webbplats).

Idag nådde jag äntligen den passionslösa välsignelsens frid. Det har varit dåligt med frid på sistone. Storm ute, storm inne. Största öppningen någonsin nästa lördag och infomaterialet är inte i närheten av halvfärdigt. Väntar alltså på material och har gjort så med patos. Nu är det slut på det roliga, eller snarare oroliga. Nu bli det peka med hela handen och inte bry sig om nån gnäller. Det kan bli riktigt kul.

Du ser ut som en vinnare , men det är inget du förstår
Pillren får hjärtat att frysa, men säger dig ingenting
Folk säger att du tappat din känsla
Låtsas som du inte hör

Självvalt isolerad med ditt samvete
Kanske behöver du medkänsla men det är inget jag kan ge
Ditt segertåg har redan gått
Dölj det om du kan

Du går på marmor, det bränner dina fötter
Takvåningskändis, visst
Men vad noga med vad du äter
Folk säger att du tappat din känsla
Låtsas som du inte hör
Och kom inte närmare.

Kan $25 plus frakt verkligen vara för mycket?