För att hänga med i mediadebatten och utmana mina inpräntade färgskalor har jag köpt ett nytt mobilskal. Det går naturligtvis tyvärr inte att fotografera mobilen med sig själv i låst läge. Gick det skulle man se att jag som bakgrundsbild har Daisy med rosa accessoarer som du säkert minns. Sammantaget blir det en 8-årig tjejs drömnalle. Och min. Hm, kanske dags att gräva fram Aquas Barbie Girl som ringsignal?

Jo, det var faktiskt vad han sa. Och här är två sköna snubbar som inte fattat skillnaden mellan åsikt och faktum.

Hemma eller helt borta. Till råga på allt i en lika oförutsedd som ovälkommen vinter. Summan av tre dagars vanvett får rymmas i två videos. Den första borde fått vara med favoritgruppen Rosenstolz. Det är trots alt deras låt. Det är den nu inte, eftersom deras video inte sipprat ut på nätet än. Det har däremot en rätt keff cover framförd av Fräulein Rosenmuck, som jag tror vi härmed hört det sista av..

Och som ett eko ur det förgångna får två storstjärnor nyskapad luft. Rösterna och bilderna tilhör Marlene Dietrich & Hildegard Knef men blandningen är rejält med fejk, på ett uppenbart men rart vis.

Var ute i god tid och var sur på att taxi inte tar kort, så jag tog U-Bahn till Schönefelt. U-Bahn byggde som vanligt om men jag hann i tid bara för att upptäcka att planet gick från Tegel. En timme av ren terror senare sitter jag nu vid gaten och väntar på ett försenat plan. Den uråldrige taxichaffissen – som höll fri fart med vattenplaning hela vägen – och jag enades om att ett äventyr om dagen piggar upp.

Taxi hem efter ännu en hård dag i paradiset. Regnet är snöblandat, som oftast här. Efter två dygn har jag hunnit shoppa: 1 tandborste med tillhörande -kräm. Det finns kanske de som är tacksamma för det.

Jag står i ett hörn. Jag har en svart Pumajacka under skräddad kavaj. Jag har oxblods-Dr Martens. Jag är så hipp att jag inte ens pratar med mig själv. Jag är i tjänst. Jag är hemma.

Jag skriver detta – och lägger ut det på the Ivolution – 11000 meter över ett svart och vindpinat hav. Norwegian har WiFi ombord… Gratis!!! Nog om detta, här ska toksurfas!

Jag skriver detta ombord på ett tåg på väg till kontinenten. För 24 timmar sedan satt jag vid köksbordet, tyckte fett synd om mig själv på grund av min geografiska utsatthet. Spottifajen spelade Irgendwo in Berlin med Rosenstolz. Då säger det pling i mejlkorgen med frågan om jag kan vara på Kunstwerk fredag morgon för att träffa ledningen för Berlin-biennalen? Vadå fråga? Här är jag och den enda som tydligt och demonstrativt misstycker är Daisy.